Kroatien resan !

Hej på er läsare ! I detta inlägg berättar jag om mina resor till Kroatien och om känslan om landet.

Jo jag tänkte nu berätta om min känsla om Kroatien och hur allt började.

Jag var liten tror ca 7 år, det kom ju då flyktingar till Sverige från det forna Jugoslaven, Bosnien mm. Jag var sen innan ganska ensam hade direkt inga vänner att vara med, jag liksom inte passade in med andra barn. Satt mycket själv och lekte, kollade filmer och så. Men när jag träffade barnen från Jugoslaven, så fick jag mina första vänner. Det gick till så att jag var ute i lekparken intill lägenheten, gungade och så. Då kom det några barn och presenterade sig för mig. Vi började genast leka, jag kände mig sedd och accepterad för vem jag var. Jag vet inte men just då var utländska barn mera öppna av sig. Så jag var varje dag hemma hos dem och hälsade på, de lärde mig meningar och ord av det Kroatiska språket. Jag tänkte då inombords aha jugoslaven dit åker jag när jag blir stor.

Sen efter 1 år flyttade alla familjer ifrån Bostadsområdet, tror det var migrationsverket som bestämde det. Så vissa flyttade hem till länderna och några ner till Halmstad. Tappade då kontakten med alla och blev ensam igen. Men idag har jag kontakt med en av tjejerna från den tiden på Facebook vi brukar skriva ibland.

Senare under åren hade jag Kroatien/Jugoslvien i bakhuvudet, när jag var 19 år åkte jag ner dit för första gången, var en rolig upplevelse. Det var verkligen god mat där, åt varje dag friterad pollenta bitar, soppa, pizza fisk och en massa annat. Restaurang chefen på hotellet passade på att flörta med mig en hel del, visst han var ganska fin och så. Han bjud mig på några drinkar i baren, och en kväll gjorde han iordning en Tiramisu åt mig. Sen var det dags att åka hem, han kom springandes när jag skulle kliva på bussen hem, fick en lapp med hans email adress, samt en röd plast ros. Jag gav honom en snabb kram sen sågs vi aldrig mer.

Jag var sen i Kroatien 2 gånger till i Porec och Opatija. Då en dag när jag var inne i stan i Porec och tittade upp på en byggnad fick jag en speciell känsla, jag känner igen mig här har jag varit förut nån gång. Så har det alltid känds att när jag varit i landet, jag har kommit hem. Om man kanske har haft ett tidigare liv så bodde man nog där.

Resorna var helt underbara med värmen, maten, kulturen mm.

Det finns planer längre fram att åka ner dit igen. Det ser man fram emot.